Undersamt är att om vintern dansa på isen -
och att bära minnet av blossen
som för länge sedan lyste oss
då de svängde av och an i vinden från norr.
och att bära minnet av blossen
som för länge sedan lyste oss
då de svängde av och an i vinden från norr.
Det hände också små ting som följde med.
Sparkstötten bräckte sitt spinkiga ben
och på zinkgråa isen virvlade vi runt som mat-
säckskorgar i snö.
Sparkstötten bräckte sitt spinkiga ben
och på zinkgråa isen virvlade vi runt som mat-
säckskorgar i snö.
Clary - du och jag.
Vi sutto inne i det snöiga strandsnåret,
vi kissade i snön
och skrattade däråt, som barn göra.
Det var nödvinter, med rachitis,
och epidemierna gingo kring sjön.
Vi sutto inne i det snöiga strandsnåret,
vi kissade i snön
och skrattade däråt, som barn göra.
Det var nödvinter, med rachitis,
och epidemierna gingo kring sjön.
Clary - du med dina fräcka, vackra ögon -
du dog innan du fått dina bröst.
du dog innan du fått dina bröst.
HARRY MARTINSON: Ur NOMAD (1931)
Paul Tenngart, docent i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, medverkade i två seminarier vid årets Bokmässa i Göteborg med program om poeten och frälsningssoldaten Majken Johansson (1930-1993). Han har år 2016 i sin bok "Livsvittnet Majken Johansson", utifrån hennes skönlitteratur, diktsamlingar och prosa, tidningsartiklar och privata anteckningar, gett en samlande bild av ett stort och viktigt författarskap i den svenska 1900-talslitteraturen.
I kapitlet "Idyllen som undantagstillstånd", jämför Paul Tenngart Majken Johanssons dikt "Novellette" från diktsamlingen "Liksom överlämnad" (1965), med Harry Martinsons dikt "Namnlöst" från diktsamlingen "Nomad" (1931). Paul Tenngart framhåller: "Trots att Johanssons och Martinsons dikter utspelar sig under skilda tider uppvisar de stora likheter. Johanssons krigsvintrar motsvarar Martinsons nödår. Det hotande andra världskriget ersätter Martinsons epidemier".
Barn som leker på is är ett vanligt idyllmotiv menar Tenngart, men frågar, fastän allting verkar vara så idylliskt och glatt från situationen i dikterna, om hur djup glädjen är. Den idylliska situationen är i båda dikterna inte naturlig utan konstruerad och den mörka omvärlden ligger hotande där utanför. Majken Johanssons skridskoidyll på isen vid skolan Sorgenfri är frammanad och den utgör ett undantag från Majkens problemfyllda hemsituation under barndomen, liksom oron för det krig som pågår. Godsakerna som finns invid Sorgenfris skridskobana, är inte gjorda av socker utav av sackarin, krigsårens kupongfria ersättningsmedel för socker.
Harry Martinsons "dans på isen" sker mot den mörka bakgrunden av att "epidemierna gingo kring sjön" och skördade också de unga: "Clary - du dog innan du fått dina bröst". Också Harry Martinsons hemförhållanden under barndomen var svåra. Majken Johansson älskade skolan. "Skolan var för mig, då jag var liten tös, ett semesterhem, en daglig tillflyktsort, dit jag kunde fly..." Så var det också för Harry Martinson. Båda barnen, Majken och Harry, gick "hem till skolan", när andra barn med bättre hemförhållanden gick "hem från skolan".
Det som Paul Tenngart skriver om Majken Johansson, kan lika väl gälla för Harry Martinson: "Det är en hård värld hon växer upp i. Hon verkar ständigt vara utsatt för mäktiga och skadliga mänskliga krafter." Harry Martinsons "Nässlorna blomma" och "Vägen ut" vittnar mycket om detta detsamma.
Paul Tenngart har i sin bok också tagit med dikten "Legomödrar" av Majken Johansson ur "Andens undanflykt" (1958), som tolkar kärlekslöshet och kvävande krav på barn i dåliga fosterhem. Diktens hårda verklighet finns lika påtaglig för Majken Johansson som för Harry Martinson:
Vi gav dig mat och hårt och torrt och tillochmed nästan
kärlek. Vi grät för din skull. Ty vi var fästade, så innerligt
fästade vid vad vi gjort för dig.
kärlek. Vi grät för din skull. Ty vi var fästade, så innerligt
fästade vid vad vi gjort för dig.
Det enda du skulle göra
var att vara den som gör
vad som faller oss in.
var att vara den som gör
vad som faller oss in.
Och vi
sitter kvar och väntar.
sitter kvar och väntar.
Majken Johansson kämpade med dålig ekonomi. Hon berättar om detta för journalisten Sven Thiessen: "Jag hade studieskulder och skatteskulder och mitt i sorgen och bedrövelsen visade sig Gud på ett annat sätt. Sent en natt ringde telefonen och jag fick veta att Harry Martinson beslutat att jag skulle tilldelas 5.000 kr ur en fond. Det var en enorm summa på den tiden och det räddade mycket. Det var Guds handling mot mig i en trängd situation."
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar