måndag 20 april 2015

Gustaf Hellströms 100 år gamla journalistik håller ännu mycket väl


Sveriges Pressombudsman (PO) Ola Sigvardsson talade om "Det pressetiska systemet" och om "Gustaf Hellström och journalistiken" vid Gustaf Hellström-sällskapets årsmöte söndag 19 april 2015 i Gustaf Hellströmrummet på Stadsbiblioteket i Kristianstad. 

Stadsbiblioteket i Kristianstad invigdes 13 januari 1966 av Harry Martinson och Olof Palme. Gustaf Hellströmrummet tillkom 30 år senare efter en donation av Britt Hellström. Det förnämliga biblioteket har nyligen genomgått renovering och lokalerna har moderniserats.

Pressombudsmannen Ola Sigvardsson talade om Det pressetiska systemet 

* Syftar till att upprätta den som kränkts av en tidning 
* Begränsar behovet av hårdare lagstiftning
* Metoden är offentlig kritik av tidningen
* Får inga pengar från samhället
* Självreglerande; media granskar sig själv
* Prövar alla tidningar och tidskrifter, samt hemsidor och konton i sociala medier knutna till huvudmannen
* Den som klagar måste själv vara berörd
* Huvudman är Pressens Samarbetsnämnd 
* Firar 100 år 2016

Gustaf Hellströms 100 år gamla journalistik håller ännu 

"Vid gränsen till ingen mans land"
Gustaf Hellströms artikel från 15.8.1915 i Dagens Nyheter
trycktes på nytt in extenso i Dagens Nyheter 27.8.2014 

Artikeln finns i Gustaf Hellström-sällskapets skriftserie 2
1½ mil härifrån står världens största slag
Gustaf Hellström som korrespondent i
första världskrigets Frankrike
Red. Lennart Leopold och Sigurd Rothstein






"Vid gränsen till ingen mans land"

Ola Sigvardsson gjorde en jämförelse mellan Gustaf Hellströms reportage i Dagens Nyheter från år 1915 och en modern journalists skildring från ett av nutidens katastrofområden. Hur står sig världsreportern från Kristianstad? Håller Gustaf Hellströms journalistik ännu idag?

Ola Sigvardsson framhöll, att "Gustaf Hellströms reportage från 1915 är en unik svensk ögonvittnesskildring från Västfronten som med isande detaljer berättar om skyttegravens fasor och vardagsliv."

Det blev en djupt rannsakande matchsom på ett mycket medryckande pedagogiskt sätt engagerade hela auditoriet i Gustaf Hellströmrummet. Ola Sigvardsson arbetade med utgång från åtta bedömningspunkter:

1. Inledning
2. Sätt att berätta
3. Detaljrikedom
4. Personbeskrivningar
5. Bildspråk
6. Egen närvaro
7. Engagemang / attityd
8. Avslutning

Matschresultatet blev att Gustaf Hellströms reportage från år 1915 segrade, men matchen mot en modern journalist var rafflande 


Sammanfattande jämförelse om Gustaf Hellström:
* Skriver mer litterärt, med större språklig kraft
* Bredare känslospektrum; från skrattande officerare till frontsoldaternas fasa
* En renodlad rapportör, läsarens ögon och öron

Ola Sigvardsson lyckades till fullo med att binda sina åhörare till en belärande journalistlektion, där hans egen journalistiska erfarenhet var en bärande grund. 


Sveriges Pressombudsman (PO) Ola Sigvardsson
blev mycket tacksamt hyllad 
genom styrelsens ordförande Disa Lundgren 
för mycket givande program om
"Det pressetiska systemet" 
och
 "Gustaf Hellström och journalistiken"

Sigurd Rothstein
som tillhört Gustaf Hellström-sällskapets styrelse och
arbetat kunnigt och energiskt som redaktör för skriftserien,
flyttar från Sverige till Tyskland. Han avtackades mycket varmt
för sina goda insatser och kommer fortsatt vara behjälplig med
Sällskapets skriftserie för kommande nummer om Ryssland 
inför 100-årsminnet av 1917 års revolution i Ryssland


På väg hem från Gustaf Hellström-sällskapets årsmöte följer i djupa tankar Gustaf Hellströms reportage, "Vid gränsen till ingen mans land", som ursprungligen publicerades i Dagens Nyheter den 15 augusti 1915 och som ingår i Gustaf Hellström-sällskapets i år utgivna bok "1½ mil härifrån står världens största krig". DN-artikeln "Vid gränsen till ingen mans land" som alltså trycktes i tidningen år 1914 och 100 år senare, år 2014 åter trycks in extenso i samma tidning avslutas på ett sätt som nog bara Gustaf Hellström är skicklig att åstadkomma. Hans journalistik håller ännu mycket väl:



"Jag kryper in i hålet. Det är en mingång. Den går i en tio graders vinkel rakt mot tyskarnas skyttegrav. Längst inne skymtar jag två knäliggande figurer, som arbetar vid skenet av ett par talgljus. De ligga på knä. Deras överkroppar äro nakna. Då och då lägga de hackorna åt sidan och lyssna... Nej, där hörs ingenting... (Det har hänt att franska och tyska mingångar har mötts!) De börja åter hacka. - Hur nära tyskarna äro ni här? viskar jag. - Vi är sju meter från deras bröstvärn. Och en dag, då de hunnit gräva sig under fiendens skyttegravar och minorna lagts och en tändsticka satt eld på tråden, så - - - så skall tyskarnas konstrika underjordiska fästning bli en enda djup jättegrav. Och när jordpelarna sjunkit tillbaka igen, skall den vara fylld av sönderslitna lik och lemlästade levande och skrik och förbannelser och allt jordiskt helvete. Såvida inte - - - de hinna före i denna spännande sköldpaddskapplöpning. Ty sådant är kriget, då de, som vilja förgöra varandra, ligga varandra alltför nära."




Vid vägkanten prunkar vitsipporna som ljus kontrast till
 Första världskrigets "förbannelser och allt jordiskt helvete"

Årsmötesdagen avslutas med en dikt av Harry Martinson


Striden för livet och friden i aftonen 

Striden för livet och friden i aftonen
mötas i solnedgången.
Ängarnas surr och utbredda vapenrassel
faller till tystnad i tuvornas gräs.
Koltrasten håller ett vackert tal om vapenstillestånd. 
Daggsvalt avsynar den kistsvarta snigeln
spåren av dagen som varit. 

HARRY MARTINSON: Ur Tuvor 

Blogg:

Harry Martinson-sällskapets årshögtid maj 2014 gör studiebesök i Vattenriket, Kristianstad med värdskap av Gustaf Hellström-sällskapet


Rune Liljenrud


Inga kommentarer: