BARNDOMENS SKOG
Barfot från tuva till tuva jag sprang
sökande bondens kor,
såg hur den spelande himmelen vred
i tjärnen sitt tottmolnshjul.
Det var i sommarens skogar där livet lekte,
kvällen var djup av trast och himmelen hög av svala.
Ingenting kom av allt jag drömde och ljög mig,
men minnet livar mitt liv
och minnen är färdiga drömmar.
Till lingonfjärran därinne
i sommarens egen socken
sträcker min dröm ibland
liksom en trana om våren.
HARRY MARTINSON: Ur NOMAD, 1943
Författaren och kritikern Olle Granath formulerar sig i förordet till boken Sånger och stenar - Canti e pietre, 2014 av den italienska poeten, dramatikern och litteraturkritikern Maura Del Serra, på ett sätt som för tankarna till Harry Martinsons symbolspråk i dikten BARNDOMENS SKOG ur NOMAD, 1943:
"KUNSKAPERNA FINNS INOM OSS som fragment av helheter som för det mesta gått förlorade och som inte låter sig rekonstrueras. Vi tar oss fram genom historien genom att hoppa mellan tuvor som avslöjar lite eller intet om det som omger tuvorna. Kan det vara så att vår kärlek till poesin består i att den legitimerar vår fragmentariska kunskap? Ingenstans har delens betydelse för helheten, pars pro toto, en sådan central roll som i lyriken. Orden laddas med betydelser som når långt bortom det bokstavliga.
[...]
Del Serra skriver en poesi rik på symboler och allegorier, med en brännande och precis tanke i varje del av versen, i varje utsaga. För Del Serra är poesin ett verktyg för att utvidga vetandet, för att upptäcka. På det sättet blir poesin ett utforskande av de hemliga tecken som själen och världen bär på. Maura Del Serra sätter likhetstecken mellan själens strävan och den poetiska strävan: poesi och sanning måste sammanfalla."
I samband med kulturutbyte 1996 med den toskanska staden Pistoia, som är Maura Del Serras hemstad, hade hennes pjäs Rosens ande svensk premiär på Lilla Teatern i Lund, kulturnatten den 21 september:
Bojorna är hårda, men mitt hjärta värker
då jag försöker slita dem.
Friheten är allt jag åstundar,
men jag skäms över att hoppas på den.
Jag är svept i en mantel av aska och död;
jag avskyr den, och ändå drar jag den ömt intill mig.
Kultur- och fritidsförvaltningen i Lund har utgivit pjäsen och skriver om den: Det kaos första världskriget och oktoberrevolutionen skapade i den yttre världen motsvaras av en inre vilsenhet hos dansaren. I ett drama som baseras på Nizjinskiljs dagbok och biografi gestaltar Maura Del Serra konflikterna mellan jaget, världen och det gudomliga.
I år när 100-årsminnet av första världskrigets utbrott aktualiseras, är Maura Del Serras korta, men intensiva enaktare Rosens ande lika aktuell som vid premiären i Lund.
Maura Del Serra försvarar mot onda oändligheten, "där plågor med vassa klor sargar de oskyldiga", den fria människan genom Amnesti International och hon är aktiv i miljöarbetet. Det är lätt att finna gemenskaper i innehåll, symbolspråk och allegorier mellan Del Serra och Harry Martinson:
Vi kom från Jorden, Doris land,
klenoden i vårt solsystem,
det enda klot där Livet fått
ett land av mjölk och honung.
...
Beskriv den människa som i glans
sitt släktes likdräkt sydde.
HARRY MARTINSON: Ur ANIARA, Sång 79
Jag är Jorden, Gaia, odödligt trött
på de giriga såren från mina barn -
...
ber er om ny frälsning som ska oss efterlikna.
MAURA DEL SERRA: Ur Elementens dödskamp
Vallpojken Martins livssituation i Nässlorna blomma är en del av vårt svenska kulturarv, som konkretiseras genom några poetiska huvudord, som upplevs väl tolka sanningen om hur hans liv faktiskt var i utsatthet, slitigt arbete och i drömmar. Till detta liv, som ju för Martin oftast var mycket svårt, "sträcker min dröm ibland", skriver Harry Martinson och använder de positivt laddade symbolorden "lingonfjärran" och "sommarens egen socken", som pars pro toto. Därmed visar han också att han har förmåga att i sin totalbedömning av motstridiga barndomsminnen kunna se nässlorna blomma. "Orden laddas med betydelser som når långt bortom det bokstavliga".
Författare, kulturjournalist och grafisk designer Jesper Weithz, som är grundare av klimattidningen "Effekt" talade vid Harry Martinson-sällskapets årshögtid 2013 i Stockholm över ämnet "Människan i världen - ekologiska perspektiv på Harry Martinson". Detta gjorde han bl.a utifrån i sin debutroman 2012, "Det som inte växer är döende", en existentiell thriller, en andlöst spännande berättelse om kaos, utsatthet, vårt förhållande till naturen och den värme som kärleken kan erbjuda.
Jesper Weithz berörde i ett samtal efter föredraget Harry Martinsons Nässlorna blomma, som är en del av vårt svenska kulturarv, en skildring av social utsatthet och utanförskap och han menar, att den kärlekslöshet som finns där också finns idag, men manifesteras på annat sätt. Romanen visar behovet av offentliga arrangemang för att man inte skall kastas ut som ju Martin gör, på grund av rika mänskors nåder eller fattiga mänskors behov av pengar. Harry Martinsons Nässlorna blomma visar på behovet av en väl fungerande välfärd för att inte den kalla historien skall upprepas.
Kulturarvsdagen firas med syftet att öppna upp och visa kulturhistoriska miljöer och byggnader med intressant historia men också skeenden bortom det materiella och därför har Kulturarvsdagen 2014 som tema "I krigens spår", varmed markeras att det i år är 100 år sedan Första världskriget utbröt och 75 år sedan Andra världskriget inleddes. Sverige har varit i obruten fred under 200 år, sedan augusti 1814, svensk-norska kriget.
Litteraturtidningen Parnass utkom lagom till Kulturarvsdagen 14 september 2014 med temanummer 1914 & första världskriget. Bertil Malmberg, Ture Nerman, Jan Olof Olsson (Jolo), Erik Axel Karlfeldt, Gustaf Hellström och Elin Wägner är några av författarna från Första världskrigets Sverige, som nu presenteras i Parnass. På Elin Wägners Lilla Björka var under Kulturarvsdagen fokus på fredsarbetet med föredrag av Marianne Enge Schwartz om Fredsaktivisten Elin Wägner. Hennes artikel i Parnass har titeln Elin Wägner - Stadsbud i fredens tjänst.
Elin Wägner var redaktionssekreterare vid IDUN
och skrev egna artiklar i tidningen
Lennart Leopolds artikel i Parnass har titeln hämtad från Gustaf Hellström-sällskapets bok om Första världskriget i Sällskapets skriftserie 2, 1 1/2 mil härifrån står världens största krig.
1½ mil härifrån står världens största slag
Gustaf Hellström som korrespondent i
första världskrigets Frankrike
Lennart Leopold redogör för Gustaf Hellström som skribent i Dagens Nyheter under Första världskriget med starka reportage från besök vid fronten, där "orden laddas med betydelser bortom det bokstavliga".
Sigurd Rothstein skriver i Gustaf Hellström-sällskapets bok om Första världskriget i Sällskapets skriftserie 2, om "det kollektiva minnet" att inte minst bland författare och intellektuella är krigets efterverkningar märkbara.
Några bilder i boken "1 1/2 mil härifrån står världens största krig", visar på vår krigssargade historias kulturarv:
tills Gud och Satan hand i hand
i ett förstört förgiftat land
kring berg och backar flydde
för människan: askans konung. (ANIARA, Sång 79)
"Om det riktigt svåra skriver man lyrik", menar Harry Martinson och Kulturarvsdagens tema har burits upp av många författares verk, med "ett utforskande av de hemliga tecken som själen och världen bär på".
När i år Kulturarvsdagen sammanföll med VALDAGEN 2014 blir frågorna allvarligt närgångna, hur våra val kommer att påverka det kulturarv vi lämnar över till våra efterkommande.
ORDNAD VILSEGÅNG
Ordnad vilsegång var ofta nog det liv vi levde.
Därav allvaret i vårt bräkande invid evighetsheden.
Slumpen räddade det mesta av all skörd.
Lyckträffsfågeln var vår bästa gök,
syrsan spelman, daggen evigt ny.
Vid månens korsväg satt en grönskans gnom
och log åt allt, mest inåt blinkande
med hemlighållen insikts öga
om allt som gått förlorat genom oss,
om allt som blivit återvunnet utan.
HARRY MARTINSON: Ur VAGNEN
Rune Liljenrud
