torsdag 31 juli 2014

Gustaf Hellström och Harry Martinson om Elin Wägner samt Siri Derkerts staty av Elin Wägner‏


 
Elin Wägner (1882-1949), journalist och författare med fred, miljö och kvinnosaksfrågor som sina hjärteintressen, lät på 1920-talet bygga sitt hem i Berg, ett par mil norr om Växjö. Arkitekt var Carl Bergsten. Numera är huset kulturminnesmärkt och bjuder plats för kulturaktiviteter av olika slag, utställningar, föredrag och litterära samtal. 
Elin Wägners inval i Svenska Akademien år 1944 gav tyngd åt vad hon skrivit, alltifrån försäljningssuccén Pennskaftet,1910 till det litterära genombrottet med smålandsromanen Åsa-Hanna, 1918. Omdömen finns många om Elin Wägner och hennes författarskap fram till och med den sista stora smålandsromanen Vinden vände bladen, 1947. 
 
Bilder av Elin Wägners arbetsrum och skrivmaskin samt från en utställning på Lilla Björka i Berg, Lammhult

 
Siri Derkert har skulpterat Elin Wägners huvud
(Finns på Lilla Björka)
 
Gustaf Hellström visar i den självbiografiska romanen Det var en tjusande idyll, 1938 hur hans alter ego Stellan Petreus, träffar och blir tjusad av en ung journalist, ett "pennskaft" som Elin Wägner-sällskapets tidigare ordförande Marianne Enge Swartz, i ett föredrag på Lilla Björka röjer vara Elin Wägner och hon har också skrivit om detta i en artikel "Ett glödande pennskaft". Det är intressant att vid läsningen av Det var en tjusande idyll tänka på att dessa båda, Gustaf Hellström (Stellan Petreus) och Elin Wägner (Pennskaftet) senare i livet skulle samtidigt vara två av de aderton ledamöterna i Svenska Akademien.
 

Ur GUSTAF HELLSTRÖM:
Det var en tjusande idyll, 1938 
(Från kapitel "Hösten" s. 236f.)
 [...]
"Hon var verkligen - som kåsören uttryckt det - en ny typ. Själv hade han aldrig träffat hennes like. Hon var inte bara olik de gamla emancipissorna med deras reformklänningsfodral, manshattar och karlfusionomier. Hon hade inte heller någonting gemensamt med universitetsstudentskans ängsliga jungfrulighet eller med Ellen Keyarnas tempelinstängda rökelseromantik. Hon var frisk och naturlig, något av godsägardotter och friluftsmänska, van vid bössa och hästar, en amazon med två bröst. Hennes sätt att tala om mannen, hans obotliga konservatism, hans fördomsfullhet och sentimentalitet kom Petreus att tänka på vad han läst om de olika partimedlemmarnas sätt att behandla varandra i engelska underhuset: som medmänskor och till och med kamrater, som man stod på förtrolig fot med, utom vid debatter och parlamentsval; då var det kniven på strupen! Hon hade också humor, en speciell kvinnlig humor, sinnet för en situations eller en mänskas anomalier, kvickögd, lagom elak och skälmsk. Hon var fördomsfri och samtidigt reserverad, frimodig i sitt tal och på samma gång vetenskapligt kysk i sitt sätt att tänka. Hon kunde beröra de mellan man och kvinna ömtåligaste ämnen utan prydhet och utan att verka punschdrickande och cigarrökande medicinska.
   Hon var ny för honom. På samma gång okonstlad och kvinna. Hon hade sagt honom, att hon aldrig legat vid något universitet, aldrig haft lust till det. I stället hade hon rest en del. Mest i England. Han undrade om det nya hos henne låg i att hon inte schematiserats, inte påtvingats eller självmant insupit en viss jargong i tanke och språk. Eller var hon verkligen som kåsören sagt - en ny typ, representanten för ett flertal, som vuxit fram ur större förhållanden, ur en vidare erfarenhet." [...]
 

Harry Martinson talar i sitt inträdestal i Svenska Akademien på högtidsdagen den 20 december 1949, om företrädaren på stol nr 15 Elin Wägner. Talet finns nu att läsa i Harry Martinson-sällskapets utgåva 2014 av Harry Martinson i Svenska Akademien med kommentar av Odd Zschiedrich, kansliansvarig vid Svenska Akademien.
På Harry Martinsons inträdestal i Svenska Akademien svarade Akademiens direktör, akademiledamoten på stol nr 4, författaren Sigfrid Siwertz bl.a följande:
"Ni har om Elin Wägner yttrat mycket vackert och väsentligt. Hennes väsen hade en trofasthet, som är ovanlig hos diktarnas oroliga släkte. Hon höll ut i de kämpande kvinnornas led och i kampen mot kriget, männens krig. Det har under de sista hundra åren skett mer med kvinnorna än med männen. När mycket buller tystnat och mycken smärta och ångest somnat, skall kanske kvinnoemancipationen stå som vår epoks betydelsefullaste rörelse. Det var Elin Wagners liv och lycka att ständigt bäras av dess jättevåg, hon hörde till de avundsvärda, som aldrig stå lamslagna av tvekan utan i varje stund veta vad de skola kämpa för. Hon slutade sina dagar mitt under ett hängivet studium av den svenska kvinnorörelsens pionjär Fredrika Bremer, denna lilla spröda dam, som bar sin övertygelses låga över hav och kontinenter och gjorde sitt liv till en långt intressantare roman än dem hon själv skrev." [...]
  
Nära huvudbyggnaden Lilla Björka finns Elin Wägners skrivarstuga. Stigen dit leder över en stenmurstrappa


Från interiören i Elin Wägners skrivarstuga 

Lutad intill skrivarstugan finns
Siri Derkerts järnrelief till "Väckarklockan"
- Kanske avsedd för Elin Wägners grav -

Elin Wägner håller tal

Siri Derkerts staty av Elin Wägner har möjliggjorts genom många givares generösa gåvor. Statyn har varit avsedd att placeras på Odenplan i Stockholm. Platsen har ändrats till St Eriksplan, där den kommer att avtäckas torsdag den 21 augusti 2014,  mitt emot Vasaparken och på samma sida av Torsgatan som Bonnierhuset

En god beskrivning av statyn finns att läsa i
Elin Wägner-sällskapets Skriftserie 24/2013
av Marianne Enge Swartz & Per-Olof Swartz

Rune Liljenrud 

måndag 28 juli 2014

Om Första världskriget - Gustaf Hellström och Harry Martinson


Saxat ur Dagens Nyheter Söndag 27 juli 2014

 
Lennart Leopold från Gustaf Hellström-sällskapet, som föreläste när  Harry Martinson-sällskapets årshögtid besökte Kristianstad 4 maj, påminner om följande:

Söndag 27 juli har DN några sidor apropå inledningen av Svarta veckan för jämnt 100 år sedan och återpublicerar en av Gustaf Hellströms artiklar från Första världskrigets Frankrike.


Klicka på den röda länken ovan!


På Gustaf Hellström-sällskapets hemsida har Lennart Leopold  nyligen lagt ut information om skriftserien och de första två böckerna. Den andra, som kommer i augusti, är ett urval av Hellströms reportage från första världskrigets Frankrike (bl.a. den som DN nu tryckt av).  Där på hemsidan kan man nu även klicka fram dels bilder på omslagen, dels texterna ur Kristianstadsbladet och DN om den första boken.

Lennart Leopold kommer att tala om detta
på Bokmässans DELS-scen
lördag 27 september kl 12.30



Vallmon en viktig symbol för Första världskriget
 Klicka på den röda länken ovan!


Augusti 1914

En kviga råmade och tuppen gol.
En hönsflock fann vid ladan sagogryn.
Då kom en storm och en osynlig hand
till trasor slet den fina söndagsskyn.

Mjölkpigan Olga med sin vackra hy
ur bladet läste högt om Ferdinand
som blivit mördad i en serbisk stad.
Nu blir det krig, grät hon, i alla land
och tårar rann på hennes vackra hy.

En plötslig vindstöt drog från världen in
och tunga klockor ringde från en by.

HARRY MARTINSON:

Ur Dikter om ljus och mörker
Rune Liljenrud

fredag 25 juli 2014

Elin Wägner och stol nr 15 i Svenska Akademien

 
"Pressröster om Elin Wagners inval i Svenska Akademien" var ämnet för ett program den 23 juli 2014 på Elin Wägners Lilla Björka i Berg, som efter en insamlingskampanj hösten 1994 kunde inköpas och Stiftelsen Elin Wagners Lilla Björka bildades. Efter antikvarisk utredning har husen byggnadsminneförklarats och Lilla Björka bjuder under sommaren utställningar, föreläsningar och andra aktiviteter.
 
Tidigare ordföranden i Elin Wägner-sällskapet Marianne Enge Swartz talade om pressröster när Elin Wägner som andra kvinna invaldes i Svenska Akademien år 1944 (stol 15) och där kom att sitta mitt emot författaren och akademiledamoten Gustaf Hellström, som i sin roman "Det var en tjusande idyll" (1938) ger en intressant bild av Elin Wägner.
 
Elin Wägner var god vän med den chilenska författaren Gabriela Mistral (1889-1957), som tilldelades 1945 års Nobelpris i litteratur med motivering "... för den av mäktig känsla inspirerade lyrik, som gjort hennes diktarnamn till en symbol för hela den Latinamerikanska världens ideella strävanden." Säkert hade Elin Wägner inflytande på Nobelpriset till Gabriela Mistral och det är likaså mycket troligt att Hjalmar Gullbergs översättningar av hennes dikter hade stor betydelse för 1945 års Nobelpris i litteratur.
 
Elin Wägner skriver i "Större än Prometheus", som publicerades i Dagens Nyheter den 22 januari 1946, om atomkraften och refererar där till Gabriela Mistrals kritiska tankar i atomdiskussionen. Harry Martinsons inträde 1949 i Svenska Akademien på stol 15 efter Elin Wägner, hans inträdestal och Kerstin Ekmans inval på samma stol efter Harry Martinsons död 1978, fanns med i det litterära samtalet på Lilla Björka.
 
Ett senare program kommer att handla om Siri Derkert och hennes staty "Elin Wägner håller tal" på St Eriksplan i Stockholm. Statyn kommer att avtäckas den 21 augusti 2014.

 
 
Rune Liljenrud
 

onsdag 16 juli 2014

Harry Martinson ~ Akvarellmålaren Lars Lerin

 

Akvarellmålaren Lars Lerin har 2014 utkommit med ännu en värdefull akvarellbok Naturlära ~ limes norrlandicus på Albert Bonniers Förlag ISBN 978-91-0-013742-7 (416 sidor)

Två citat ur Harry Martinsons diktning har här inspirerat Lars Lerin och han hämtar idéer också från flera andra författare, såsom Werner Aspenström, Eva-Stina Byggmästar, Johann Wolfgang von Goethe, Gunnar Ekelöf, August Strindberg, Anders Lindén, Frans G. Bengtsson, Carl von Linné, Ragnar Thoursie och Tomas Tranströmer.

Citaten från Harry Martinson är hämtade från "Junikväll" ur Det enkla och det svåra, 1939 och ur "Striden för livet" från Tuvor, 1973.

"Furorna med osågade likkistbräder inne i stammarna stå höga på mon, deras toppaktigt formade kronor ha vid närmare påsyn hundäxingens form och under granen där borta står dikesfräkenet och härmar i stort sett granens form. Allt tyr sig in mot något slags centrum. Behovsskälvningarna, åtrån att vara, drar sig atomvis genaste vägen till möjligheten till så eller så i form. Hur nära ligger inte fågelfjäderns form på vissa örters blad, och man stannar till och tänker sig detta: bladen är trädens fjäderskrud och fjädrarna är fåglarnas blad. Ytliga likheter visserligen, men inte desto mindre tala de inåt mot oerhörda mötesplatser och osjungna, evigt sjungna uppkomstsånger."

HARRY MARTINSON
"Junikväll" ur Det enkla och det svåra, 1939


"Ängarnas surr och utbredda vapenrassel
faller till tystnad i tuvornas gräs.
Koltrasten håller ett vackert tal om vapenstillestånd."

HARRY MARTINSON
ur "Striden för livet" från Tuvor, 1973



Källhänvisningen är tyvärr felaktig i Lars Lerins bok för citatet "Furorna med osågade likkistbräder..."

Det är tydligen alltjämt så som Biskop Bo Giertz konstaterade efter att ha hittat fel i någon av sina många utgivna  böcker:

"Man kan inte trycka en hel bok rätt".

Harry Martinson och Lars Lerin
Två mästare i givande samklang!



Rune Liljenrud

fredag 11 juli 2014

Harry Martinson bortom Helgoland




ÄLDRE DAM I BREMEN

En gammal dam i Bremen rör vid minnet
och återkallar än den ljusa kvällen
för engelska flottiljens avsked.

Dans ombord den tjugotredje juli.
Damerna en blomflock, artiga kadetter.
Lätta papperslyktor spända bland kanoner.
Glam, fyrverkeri, en härlig valsdröm.

Något år därefter nästa balkväll,
bortom Helgoland, men utan damer.


HARRY MARTINSON: Ur Dikter om ljus och mörker


Rune Liljenrud