Professor emeritus Mats Rydén, Uppsala svarar november 2013 för Månadens Martinson, ”Idyllens rostiga spik”, och ger några djupa tankar utifrån dikten Ung bortgång i Harry Martinsons diktsamling Nomad, 1943.
Rydéns Månadens Martinson väcker ett minne, som nu ligger mer än ett halvsekel tillbaka. En text i Sigvard Stenstorps bok Vardagsmorgon, 1957 ”Till minnet av en skolelev” återkallar ett skolminne, som finns välbevarat.
Rektorn vid Virserums kommunala realskola, Sigvard Stenstorp gav år 1957 ut sin bok ”Vardagsmorgon”. Den var inte något debattinlägg i den redan då aktuella diskussionen om skolans morgonböner. Den ville söka förmå läsare att arbeta med frågan om inte en morgonsamling kan vara en källa till samling i både yttre och inre avseende och bli till hjälp för den stundande arbetsdagen. Boken ”Vardagsmorgon” innehåller några av rektor Stenstorps många morgonsamlingar. En av dessa, ”Till minnet av en skolelev” avslutas med Karin Boyes dikt ”Några hjärtan är skatter, som aldrig kan ta slut.”
Rektorn mindes en tidigare elev vid skolan, Nils som tagit realexamen och nu avlidit i en svår blodsjukdom, bara 19 år gammal. ”Sina skoluppgifter skötte han tillfredsställande, och han var duktig i skolan utan att tillhöra de allra bästa i klassen. Som bandyspelare och skicklig utförslöpare nedför fjällsluttningarna väckte han allmän beundran.”
Rektorn gjorde denna snabbskiss av Nils som flera av oss kände väl igen, men så sade han något som vi upplevde svårt. ”Trots de svåra plågor som ansatte honom, tappade han inte levnadsmodet, och då den sista stunden var inne dog han en lätt död. Är det förresten inte märkligt att unga människor ofta ha lättare att acceptera döden än utslitna åldringar, som många gånger ängsligt hänger fast vid livet i fasa för det ögonblick som vi dock alla en gång måste komma fram till.
Rektorn gjorde denna snabbskiss av Nils som flera av oss kände väl igen, men så sade han något som vi upplevde svårt. ”Trots de svåra plågor som ansatte honom, tappade han inte levnadsmodet, och då den sista stunden var inne dog han en lätt död. Är det förresten inte märkligt att unga människor ofta ha lättare att acceptera döden än utslitna åldringar, som många gånger ängsligt hänger fast vid livet i fasa för det ögonblick som vi dock alla en gång måste komma fram till.
Ni alla ungdomar som inte kände honom skulle ha träffat honom i kamratkretsen, hört hans varma, trygga röst och mött den ärliga blicken från de vänliga blå ögonen, ni skulle ha sett honom komma susande som en lätt vind över spegelblanka isen en solig vinterdag, så hade även ni tyckt om honom på samma sätt som vi andra, lärare och kamrater. […] En dikt av Karin Boye tolkar bäst vårt tack till den döde”
Några hjärtan är skatter, som aldrig kan ta slut.
Ägaren strör det givmilt i solströmmar ut.
Tacksamma tar vi gåvan i varsam hand.
Hell och säll, välsignad du, som aktar guld som sand!
Karin Boye: Ur diktsamlingen "Gömda land" (1924
Morgonsamlingen om Nils och med Karin Boyes dikt ur ”Gömda land” blev mycket viktig. Det blev just så som rektorn hade tänkt sig och skriver om i förordet till ”Vardagsmorgon”:
”En morgonsamling kan vara en källa till samling i både yttre och inre avseende och bli till hjälp för den stundande arbetsdagen.”
UNG BORTGÅNG
Karin Boyes minnessten i Alingsås
Han dog ung. Tolv års ålder. Aftonstund.
Fåglarna sjöng som aldrig förr.
Det var så, att han hade rusat in i det långa gräset.
Där låg plankbiten. Den försummade sig inte, men
högg till hårt och raspade vasst
med idyllens rostiga spik.
Sedan kom blodförgiftningen
och lasarettsdöden om sommaren
då annars alla mänskor stoja
i lundar och på hav.
Om sommarkvällen kan man höra deras röster tränga in
genom det vita lasarettsfönstret
ännu sedan bara någon timma
återstår av ens eget liv.
HARRY MARTINSON: Ur Nomad, 1943
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar