Harry Martinsons Norrskensballad, december 1927

Norrskensballad

Norrskenets flammande strålknippen spraka
ut över fjällmoars stelfrusna land,
uppflamma, avslockna, sjunka tillbaka
bortom de sovande skogarnas band,
fladdra likt gyllenridåer i natten,
skifta i tjusande färgharmoni,
kastar sitt ljus över isklädda vatten
i en bedårande formsymetri.

Ekande vargtjut i fjälldalen skallar.
Ulvarna jaga en flåsande ren;
i dvärgskog av snedvridna knotiga tallar
gnaga dödsvultna ulvar den fallnes ben.
Himmelens stjärnhopar gnistrande glimma,
blinka helt vänligt mot dödsfrusen strand.
Uti den isande polnattens timma
stelnar allt - utom mitt hjärtas brand.

Nordanskogs dödstysta, drömlösa dvala
snart skall förbytas i vaknande vår;
då skall en gudasänd sjungande svala
komma med budskap till fjälldalens vrår.

Harry Martinson


Dikten "Norrskensballad" först publicerad i Arbetare-Kuriren, nr 49 den 10 december 1927.
Därefter har den varit införd i flera andra tidningar.
Ibland kallas dikten "Norrskensnatt".

I blogg 16 september 2010 om Dan Andersson och Harry Martinson berörs dikten.


Rune Liljenrud