onsdag 31 december 2008

Gott Nytt År 2009


Harry Martinson mediterar i Dagboken - som förs offentligt under en julhelg - och ser fram emot ett nytt år. Han tänker över julens innehåll och mening, livets gång, vinter, sol, rimfrost och moln, ordens vikt i språket, världshändelserna och han undrar hur barnet läser, när det får tag i verklighetstidningen:
”Vad världen levererar av råvara tillagar alltid barnet på sitt sätt i fantasiens kök, oskuldsfullt.”

”Hur synligt och verkligt har inte allting, som nu är borta, varit. Det är väl så vi halvmedvetet tänker när vi tar amatörfotografier av varandra under livets gång. Det är drömmen om stillbildens lilla punkttriumf över förgängligheten.”

På Nyårsafton manar Harry Martinson i Dagboken:

Gör så långt Du kan
det nya året till ett gott år
Alltid gagnar det att försöka



I Harry Martinsons debutdiktsamling Spökskepp
ges genom Pansång ett anslag inför kommande år

I det sjudande liv vill jag sjunga
en sprudlande evighetssång
Må det växa, det starka, det unga -
ur det gamla som var en gång












Julros
Helleborus niger

Gott Nytt År
med Harry Martinson-sällskapet

Rune Liljenrud

tisdag 23 december 2008

Vintern i Harry Martinsons diktning


Månadens Martinson i december månad 2008 av Ingemar Lönnbom framhåller att Harry Martinson beundras för sina vackra sommarskildringar, men att det finns en hel bukett dikter, som på olika sätt har hämtat inspiration från vintern och bär denna årstids namn.

Harry Martinsons dikter följer oss genom alla årstiderna och en Månadens Martinson, som den nu Ingemar Lönnbom ger, blir för oss en hjälp att bredda perspektiven. I Martinsons Vägen till Klockrike - som fyllde 60 år den 2 december 2008 och som vi skall fira under årshögtiden i Klockrike den 8-10 maj 2009 - får vi vandra med genom de olika årstiderna. Martinson låter Bolle säga "Den som låter sina ögon stirra döda, den människan försummar sin andes fönsterplats."

Klockrikegruppen läser och sjunger dikter av Harry Martinson i en föreställning av Vägen till Klockrike - med regi av Kristin Olsoni - och bjuder oss därigenom Häpenheten som en nyckel, att öppna livets rika förråd med.

Häpenhet hette det mänskligas födelse och början
Att häpna är att andas ett syre utöver luftens


Luffaren Bolle och hans medvandrare är öppna för naturens tilltal genom årstidernas växlingar. Mötena med människor, som lever nära jorden, är också viktiga. Luffarna filosoferar med eftertänksamt lugn, allmängiltigt och tidlöst, över livet och döden. "Det var millioner tankar och tusen människospråk, gråstenshårt motstånd och helgonmild vänlighet, röster som var fula, hotande och grymma, och andra som var milda, lena som linlockar i sol. Och röster som var klockor, klockor. Lockande klockor från Klockrike. Men först måste man vigas, invigas. Vigas med dammet som Vägdamm. Först med sju millioner steg. Och sedan åter med sju millioner steg... Varför då detta blinda och mångerfarna hasardspel med milen och benen? Ja, det får ni fråga bortom en annan krök än denna, mitt herrskap."
(Vägen till Klockrike)

I Vintergatan, Sveriges författareförenings kalender 1942, har Harry Martinson en artikel Allt under himmelens fäste, som handlar om konsten att beskriva naturen. Han inleder med frågan var idealet ligger för en god naturskildring och om man når detta ideal enbart genom förmågan att rätt balansera mot varandra fantasien och riktigheten. Martinson utreder på ett mycket brett och djuplodande sätt naturpoetens svårigheter och stora glädjeämnen. Han menar att naturskildringen ofta kan vara diffust inspirerad, liksom den rena aningspoesien.
"Ambitionen att skildra står och väger mellan det faktiskt sedda och det centralt anade."

I Vintergatan, Sveriges författareförenings kalender 1946, finns Sex dikter av Harry Martinson. En av dessa är Kristallbön. Denna dikt tror jag röjer tankar som är aktuella för luffaren Bolle och andra som går tänkande genom livets växlingar. Harry Martinson säger om dessa: "Jag tycker väldigt mycket om folk som tänker."

Trädet rör
med en smal och frostskör gren
vid det höstlugna vattnets fönster:
fryser du ej snart.

Låt mig ej vagga i vinden
borta från dig.
Låt mig sänkas ner i din kristall.

Bind mig i dig,
du som i vintern innesluter våren.
Bind mig i dig som i en stelnad rymd
där stjärnorna bara är ljuset och sanningen,
inte livet.
Bind mig i dig
där kristallstrålar bo i ljus och sanning
långt bortom liv och död.


Bind mig i dig, du som i vintern innesluter våren


God Jul och Gott Nytt År 2009 / Rune Liljenrud

lördag 20 december 2008

Kärlekens ljus i förintelsens mörker











Högkomiker Sandon i rymderna
levde och gladde
.....
Vi tjöt när på scenen han kom med sin
trebenta kärra


Det är en stor glädje för oss i Harry Martinson-sällskapet att ungdomar intresserar sig för och arbetar med Harry Martinsons rika författarskap. Nu inför Julen 2008 vill jag lyfta fram en novell, som jag nyligen fått del av men som skrevs för tio år sedan, som ett specialarbete i svenska inom estet Es3f vid Fässbergsgymnasiet i Mölndal av en ung Camilla Prell, med Gunnel-Maria Palmqvist som handledare: ”Kärlekens ljus i förintelsens mörker - En novell i skuggan av Harry Martinsons Aniara.”

Camilla Prell nämner i ett förord att bland mörka sidor skymtas även glimtar av ljus i Aniaras sånger. Hon framhåller Martinsons förmåga att skildra kontrasterna mellan två stora makter och genom sin novell försöker hon förmedla och återskapa sin känsla angående de ljusa stunderna i mörkret på skeppet Aniara.

Specialarbetet är en parallellnovell till Aniara med personer därifrån invävda. Högkomikern Sandon ur Aniara (Sång 50) utgör en av huvudkaraktärerna och till hans motsats har tillskapats en oskuldsfull och bekymmerslös liten flicka. Ett vackert möte mellan de två bildar grund för novellens utveckling och förmedlar vad som Camilla Prell ”fann mest tilltalande i Martinsons beundransvärda rymdepos; det vackra i det fula, det mjuka i det hårda, det varma i det kalla, det lilla i det stora, glädjen i skräcken och framförallt ljuset i mörkret.”

Alla som upplevt Aniara med skådespelare Helge Skoog och kompositör Gunnar Edander, har därigenom mött en oförglömlig tolkning av Aniaras Sandon. Även i gruppen Xinombras föreställning "Aniara - människan och den stora flykten" i Lilla Gasklockan, Gävle har högkomikern Sandon extra mycket utrymme, vilket säkert uppskattas särskilt av ungdomar. Den unga Camilla Prells novell ”Kärlekens ljus i förintelsens mörker” bjuder överraskande och fascinerande tankar - aktuella inte minst nu i Juletid:

Kärlekens ljus i förintelsens mörker

Vid årshögtiden i Jämshög 2-4 maj 2008 medverkade två unga uppsatsförfattare, gymnasisterna vid Malmö Borgarskola Harry Granqvist och Martin Söderström, vars uppsatser då presenterades och nu finns utlagda på vår hemsida: ”Varför då detta blinda och mångerfarna hasardspel med milen och benen?” (Vägen till Klockrike) - En studie av civilisationskritikens betydelse för vägfararna i Harry Martinsons Vägen till Klockrike och Jack Kerouacs På drift respektive ”Men det finns inget skydd mot människan” (Aniara, sång 26) - En studie av civilisationskritiken i Harry Martinsons ”Aniara”.

Vid stundande årshögtid 8-10 maj 2009 i Klockrike kommer ännu en ung uppsatsförfattares arbete att fokuseras. Semir Susic från Stockholms Universitet redovisar då sitt arbete ”Harry Martinsons stilistiska upptäcksfärder - En stilstudie av debutdiktsamlingen Spökskepp" (1929). Hans essä därom, ur Stockholms universitets studentkårs tidning, Gaudeamus finns nu att läsa på vår hemsida inför 80-årsfirandet av Harry Martinsons debutdiktsamling Spökskepp, där sista diktstrofen är:

Det går ett mummel i karavanen,
vi stirra åter i ökensanden.
Det var en hägring, vårt mål Jordanen
är ännu långt bortom ökenranden.
Och fram i brännande ökenban -
går släktets eviga karavan.




God Julhelg
och
Gott Nytt År




Kärlekens ljus i förintelsens mörker


Rune Liljenrud

tisdag 2 december 2008

Välkommen till Klockrike 8-10 maj








Här samlas Harry Martinson-sällskapet 8-10 maj 2009 till Klockrike-årshögtid med firande av Bolles roman, som då har fyllt 60år.

Skyltningen vid dungen i Klockrike blev klar den 31 maj 2008, då invigning av vägtavlan Vägen till Klockrike intill Luffardungen genomfördes. Avtäckning av tavlan gjordes av Patrick Berry, som designat den och Roger Sköld, som tillverkat den. Invigningstal hölls av ordföranden i kommunfullmäktige, Nisse Graan. Mark för skylten har familjen Kjellin på Brunneby herrgård upplåtit.

Harry Martinsons Vägen till Klockrike 60 år

Harry Martinsons Vägen till Klockrike låg i bokhandeln den 2 december 1948. Det är nu 60 år sedan dess, vilket kommer att firas, bl a av Klockrike hembygdsförening i den fina Klockrikegården, söndagen den 1 februari 2009 kl 18.00 med dramatiserade tablåer, baserade på Harry Martinsons roman Vägen till Klockrike. Se särskild annonsering här på bloggen!

Harry Martinson-sällskapet markerar 60-årsfirandet genom att förlägga sin årshögtid den 8-10 maj 2009 till Klockrike. Programmet håller på att ta slutgiltig form och förhoppningen är att ett nytt Harry Martinson-stipendium skall kunna delas ut när vi då möts i Klockrike.

När Harry Martinson-sällskapet samlas till årshögtid i Klockrike inleder vi fredagskvällen den 8 maj kl 19.00 med filmvisning i Klockrikegården Vägen till Klockrike AB Sandrew-Produktion från 1953, regisserad av Gunnar Skoglund efter Harry Martinsons roman 1948 och författarens manus med originalmusik av Lille Bror Söderlundh. Bland skådespelarna finns bl a Anders Ek - Bolle, luffare Edvin Adolphson - Råttfällemakaren, Annika Tretow - Margot, bupiga, Naima Wifstrand - "Vattenhuvudets" mor, Anders Henrikson - "Vägdamm", luffare, Stig Järrel - Axne, ångerfull luffare och Gösta Cederlund - landsfiskalen. Filmvisningen är öppen för alla intresserade. Kaffe serveras efteråt med samtal om filmen.

En hel del återstår ännu av planeringen inför årshögtiden i Klockrike. Vi skall uppmärksamma att det är 80 år sedan Harry Martinsons debutdiktsamling Spökskepp utkom, år 1929. Vidare är det dags att under år 2009 markera, att Harry Martinson-sällskapet då fyller 25 år. Vi uppdaterar på hemsidan när planeringen är klar. Välkommen!

Interiör i Klockrikegården, Klockrike. Hit förläggs de flesta av programpunkterna under Harry Martinson-sällskapets årshögtid 8-10 maj 2009.

Det viktiga är att Du bokar in tiden för årshögtiden Klockrike 8-10 maj 2009

Välkommen med och intressera också andra!

Hälsningar Vägen till Klockrike 60 år
Rune Liljenrud

Klockrike hembygdsförening inbjuder

Klockrike hembygdsförening
inbjuder till 60-årsjubileum
för Harry Martinsons
Vägen till Klockrike

Söndag 1 februari 2009
kl 18.00 i Klockrikegården
Luffare - Vägen till Klockrike

En dramatisk-musikalisk vandring
på vägen till Klockrike.

Pär Sörman sjunger och berättar till gitarr, concertina och munspel. Förutom texter av Harry Martinson ingår sånger och dikter av Gustaf Fröding, Martin Nilsson, Dan Andersson, Salvatore Quaismodo, Öyvind Sund, Olle Adolphsson och Nils Ferlin. Speltid ca 90 min.

Välkommen hälsar
Klockrike hembygdsförening

Hälsningar Vägen till Klockrike 60 år
Rune Liljenrud

Vägen till Klockrike 60 år

Harry Martinsons
Vägen till Klockrike
60 år - 2 december 2008

Harry Martinsons Bibliografi 1 av Carl-Otto von Sydow anger att Harry Martinsons Vägen till Klockrike låg i bokhandeln
den 2 december 1948.

Gunnar Ekelöf skriver i BLM, Bonniers Litterära Magasin (1/1949) om Vägen till Klockrike. Han är mycket positiv i sin recension av Harry Martinsons roman och framhåller bokens mycket höga, rent litterära kvaliteter, men skriver han: "Det finns dock i boken en egendomlig episod, som jag är rädd att jag inte fullt förstår men som förefaller mig ha betydelse för hela dess tankeinnehåll: det är historien om ”luffarsekten”, om hur globetrottern Sandemar kommer tillbaka och av åtta-nio kamrater, som man skulle kunna kalla ”elitluffare”, bildar en inre kader." Gunnar Ekelöf avslutar sin recension i BLM av Vägen till Klockrike så: "En stor och givande bok inför vilken en kritiker måste känna fåfängligheten i varje kortsiktigt försök att göra den rättvisa."


Harry Martinsons Vägen till Klockrike har i originalutgåvan 363 sidor. Gunnar Ekelöf skriver i BLM att boken "är den sovrade kvintessensen av två- eller tretusen handskrivna manuskriptsidor - jag minns tyvärr inte den rätta siffran, men det kan ju göra detsamma, för saken är fantastisk nog ändå."

Ur det efterlämnade materialet till Vägen till Klockrike sammanställdes Bollesagor, som utgavs av Bonniers och fanns i bokhandeln 18 november 1983. Sammanställning och efterskrift av Ingalisa Munck. Förord av Georg Svensson

I Harry Martinson-sällskapets utgåva av Harry Martinsons samlade verk är Vägen till Klockrike nr 3 av totalt 11 band i denna serie. Romanen har fått ett mycket värdefullt efterord av dramaturgen och regissören Kristin Olsoni med rubriken "En vandring i förnedring och försoning".

I serien Nutidsförfattare intervjuas Harry Martinson den 18.11 1952 av Gunnar Helén och talar om liv och diktande. (Utgiven av Harry Martinson-sällskapet och Radio Blekinge) Harry Martinson säger att ”Vägen till Klockrike är helt och hållet en filosofisk, symbolisk bok. Folk som tänker. Jag tycker väldigt mycket om folk som tänker. Jag tycker över huvud taget om att romanfigurer ibland ger sig till att tänka, filosofera, för dialog, som är något tänkvärd, inte bara dösnack, realistiskt dösnack.”

Vägen till Klockrike finns i många olika upplagor. När Stiftelsen Litteraturfrämjandet år 1988 gav ut romanen så fanns Anders Österlings omdöme med på bokomslaget: "Den är djärvt originell, fantasirik och mänskligt gripande, och den rymmer folklig humor jämsides med förtrollande naturpoesi... Ett verk som kommer att leva genom sin språkkonst och sin inre melodi."

Hälsningar Vägen till Klockrike 60 år
Rune Liljenrud